Har nu sökt hur många jobb som helst (okej, där ljög jag men typ 10st) och blir bara mer och mer pressad efter varje jävla jobb jag söker!! Vill bara ha ett jobb så fort som möjligt, men jag sitter fast. Jag hatar det, när jag väl får ett jobb så ska jag jobba skiten ur mig. Fattar inte att det ska vara så jävla svårt, jävla sthlm till å vara jobbfattigt!!! Jag trivs här och vägrar flytta hem, fatta vilket jävla misslyckande!!!! Skulle ha börjat söka tidigare, men jag har ju inte haft tid.
Sen jag slutade på grönan har min "resa" sett ut såhär: Källby-Danmark-Källby-Stockholm-Halmstad-Stockholm-Egypten-Stockholm-Källby-Stockholm... Ett jävla flängandes på mig och detta på bara 3 månader, döda mig?
Aja, vad jag vill få fram är att jag verkligen inte vill flytta hem till mamma igen, inte till pappa heller för jag känner ingen jävel i danmark och kan dessutom inte ens språket.. Jag vill alltså stanna här, det är här jag har 95% av alla mina vänner (ja som jag vill kalla mina vänner förstås, finns såklart "kompisar" hemma i Källby/Lidköping också men hälften av dem har flera skruvar lösa och jag är inte ens rädd för att dom ska läsa detta.. Dom vet det säkert redan!!), det är här jag har en framtid utan depressioner osv osv...

Jag skriver absolut inte detta för att folket "hemma" ska hata mig mer, utan för att de ska inse att, jag citerar mig själv för drygt ett år sen; "Jag vill bara att folk ska börja bry sig lite mer om sina nära och kära.. Livet är en engångs upplevelse och du har bara ett liv på dig att göra allt rätt.. Det är inte som i Super Mario där du kan börja om på nytt när det blivit GAME OVER.."

Jäklar vilken clever tjej hoshhhh säger jag bara, haha!! Ne men ärligt, det är ju så jävla rätt!!


Glad tjej... i Stockholm!